eveelins

Har varit en riktigt sorglig dag idag, måste jag börja med att säga. Började med att en fin vän till mig hade ett dödsfall i familjen och åkte såklart då hem. Sen gick det nästan inte att le på hela dagen. Det var de ända man hade i huvudet. Sen precis innan vi slutade under matte lektionen skickade hon ett sms till till min andra fina vän, som påminde henne om hennes släkting som avlidit för bara drygt ett år sen och så blev det hela ännu sorligare. Hon fick lämna klassrummet så ja frågade om jag inte kunde få följa efter henne. Men nej? Jag skulle sitta kvar och jobba? Snacka om känslolös. Så nämnde jag något likt en fråga om att jag väl inte bara kunde sitta där som ett handikapp, sen stack jag också ut. Man får väl ha lite förståelse? Ville nästan bara gråta själv.
Har aldrig varit med om några dödsfall inom familjen, o jag kan verkligen inte ens föreställa mig om hur hemskt det måste vara... Kan bara säga att jag tycker jävligt synd om er båda två och hoppas det blir bättre snart.  Alla dör ju förr eller senare och man kan väl bara hoppas att de haft ett fint liv. Det lär ju vara riktigt, riktigt jobbigt den första tiden, men jag tror inte dom hade velat se er gråta och sörja. Jag tror att de hade velat att ni var glada och tog vara på livet som är så kort.
R.I.P ♥